vem är jag idag?
Idag ringde en väldigt kär gammal vän till mig.
Vi har inte talats vid på flera år.
Vi lärde känna varann på High Chaparall tiden.
Det visades sig då att jag ägde hans gamla häst Shakira.
Vi fann varann direkt då vi båda älskade cowboy culturen å allt vad det innebar!
Vi festade ihop och jag fick även bli en del av funktionärsteamet på high chaparalls årliga tävling.
Vi träffades även på hemmaplan ibland trots långa avstånd från våra respektive hem.
Det var en tid av härligt inspirerande cowboy cultur, ja bar jämt min slitna gamla hatt, boots å körde mitt race .
Varav jag alltid kallats för cowboy Sara.
Åke Degerman som mannen myten och legenden heter var en härlig inspiration till mitt redan brinnande cowboy intresse.
Vi hade mycket skoj ihop.
Men åren gick, den härliga High Chaparall tävlingen som hållits varje år och som hade en stadig plats på mitt sommarsemester schema lades ned.
Samtidigt har jag dragits längre å längre bort från allt det jag älskade. Hästar, kor, glittrande sporrar och ett härligt umgänge med likasinnade.
Fel pojkvänner, pengar, jobb , det berömda ekorrhjulet, allt har sin del att jag idag knappt bär min hatt längre.
Inspirationen, umgänget, allt är borta, bara gamla fina minnen kvar.
Tills idag.
Idag väcktes något, i och med att få höra hans röst igen , hans ständigt brinnande intresse av cowboy culture och hans idogande arbete för att öppna människors hjärta och intresse
för det vi älskar. Cowboys, kor å westernridning här I Sverige så trängde han liksom igenom min mur ja byggt upp för att hålla mig över ytan i mitt tråkiga ensamma liv I detta enorma ekorrhjul som aldrig slutar snurra.
Men idag, idag fick jag se en glimt av det jag varit. Det jag älskat. Som man på nåt vis försökt förtränga, för att allt blivit så svårt.
Har det blivit svårt?.
Eller har jag själv gjort det omöjligt?
Är det omöjligt att förändra?
Vem är jag idag?
Varför lät jag mig själv försvinna?
Har jag makten att förändra mitt eget liv och hitta tillbaka till den jag en gång var, Cowboy Sara?
